Laddar ikonen

Hälsa, välbefinnande och miljön

Det allmänna ska, enligt vad som närmare bestäms genom lag, tillförsäkra var och en tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster samt främja befolkningens hälsa och rätt till bostad. Det allmänna ska även verka för att alla tillförsäkras en sund miljö. De senaste åren har det skett en ökning i medvetenheten om hoten mot de grundläggande och de mänskliga rättigheterna till följd av olika miljöfrågor och särskilt klimatförändringarna.

Det allmänna ska tillförsäkra var och en tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster. I de olika skedena av livet kan behovet av socialtjänster variera från tjänster för barnfamiljer till hemvårdstjänster för äldre. Med tanke på hälso- och sjukvårdstjänster är det viktigt att vårdgarantin förverkligas, vilket innebär patientens rätt att få hälso- och sjukvård inom en viss tid. Patienten ska ges akut vård och brådskande vård omedelbart. Det finns vissa maximifrister för tillgången till icke-brådskande vård respektive undersökning.


Tillgången till vård inom primärvården

Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska man inom primärvården få vård senast inom tre månader (90 dygn) efter att vårdbehovet har bedömts. Inom munhälsovården kan denna tid överskridas med högst tre månader (180 dygn), om vården av medicinska, behandlingsrelaterade eller andra motsvarande motiverade skäl kan skjutas upp utan att patientens hälsotillstånd äventyras.

Tillgång till vård inom primärvården från bedömning av vårdbehovet till ett genomfört besök varje år

Hoitoonpääsy perusterveydenhuollossa hoidon tarpeen arvioinnista toteutuneeseen käyntiin vuosittain

Uppdaterad den 1 juni 2023

Tillgång till vård inom primärvården från bedömning av vårdbehovet till ett genomfört besök områdesvis

Hoitoonpääsy perusterveydenhuollossa hoidon tarpeen arvioinnista toteutuneeseen käyntiin alueittain

Uppdaterad den 1 juni 2023

Källor:


Tillgången till specialiserad sjukvård

Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska vårdbehovet inledas senast inom sex månader (180 dygn) om det i undersökningar konstateras att patienten behöver specialiserad sjukvård. Inom den psykiatriska specialiserade sjukvården för barn och unga (under 23 år) ska vården tillhandahållas inom tre månader från det att vårdbehovet konstaterades (90 dygn).

Köer inom den specialiserade sjukvården (över 180 dygn) och köer inom den psykiatriska specialiserade sjukvården för barn och unga (över 90 dygn) per sjukvårdsdistrikt i mars 2022

Erikoissairaanhoidon jonotilanne (yli 180 vrk ) ja lasten ja nuorten psykiatrisen erikoissairaanhoidon jonotilanne (yli 90 vrk) sairaanhoitopiireittäin

Uppdaterad den 1 juni 2023

Kategorin ”Köer inom den specialiserade sjukvården, psykiatri” beskriver tillgången till psykiatrisk vård för klienter under 23 år. Kategorin ”Köer inom den specialiserade sjukvården” omfattar alla specialiteter inom den specialiserade sjukvården tillsammans. Till dessa hör bland annat internmedicin, kirurgi, psykiatri och barnsjukdomar.

Förkortningen ”shp” avser sjukvårdsdistriktet. I social- och hälsovårdsreformen den 1 januari 2023 upphörde sjukvårdsdistrikten och deras uppgifter överfördes i Nyland till HUS-sammanslutningen och i övriga Finland till välfärdsområdena. Tillgången till vård följs i fortsättningen upp enligt välfärdsområde. På Institutet för hälsa och välfärds webbplats finns Öppnas i ett nytt mellanbladÖppnas i ett nytt mellanbladstatistik över köerna inom den specialiserade sjukvården enligt välfärdsområde och Öppnas i ett nytt mellanbladÖppnas i ett nytt mellanbladstatistik över köerna inom den psykiatriska specialiserade sjukvården enligt välfärdsområde.

Källor:


Erfarenhet av tillräckliga social- och hälsovårdstjänster

Andelen personer som fått otillräckligt av olika tjänster, (%) av dem som behövt dem områdesvis (2020)

Uppdaterad den 1 juni 2023

Grundar sig på frågan: ”Har du fått tillräckligt av följande socialtjänster under de senaste 12 månaderna?” Svarsalternativen var 1) ”jag har inte behövt några tjänster”, 2) ”jag hade behövt tjänster men har inte fått några”, 3) ”jag har använt tjänster, men det har inte varit tillräckligt”, 4) ”jag har använt tjänster, det var tillräckligt”. I granskningen togs de som valt svarsalternativ 1) ”jag har inte behövt några tjänster” bort och efter det andelen som valt svarsalternativ 2) ”jag hade behövt tjänster men har inte fått några”, 3) ”jag har använt tjänster, men det har inte varit tillräckligt”.

I diagrammet ovan anges den övre och undre gränsen för konfidensintervallet 95 %. Konfidensintervallet anges eftersom enkätundersökningar alltid är förknippade med osäkerhet. Konfidensintervallet anger de värden mellan vilka det rätta resultatet stämmer med exempelvis 95 procents säkerhet. Man talar också ofta om konfidensintervall som felmarginal.

Källor:


Nödvändig vård är tryggad för alla papperslösa enligt lag

Läget beträffande lagändringen

Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av lagen om ordnande av social- och hälsovård, 2 § i lagen om ordnande av social- och hälsovården och räddningsväsendet i Nyland och 20 § i lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård (RP 112/2022) överlämnades till riksdagen den 4 augusti 2022. Det centrala innehållet i propositionen är att ålägga välfärdsområdena, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen att utöver brådskande vård ordna sådana hälso- och sjukvårdstjänster som har bedömts som nödvändiga för vissa personer som är papperslösa och personer i en situation som kan liknas vid att vara papperslös, som inte har hemkommun i Finland eller som inte med stöd av någon annan nationell lag eller internationell lagstiftning eller överenskommelse som är bindande för Finland har rätt till andra offentliga hälso- och sjukvårdstjänster än brådskande vård. När en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården bedömer hur nödvändiga tjänsterna är för en vuxen person, ska denne utöver personens hälsotillstånd beakta den uppskattade längden på personens vistelse i Finland. För minderåriga barn ska man ordna alla nödvändiga hälso- och sjukvårdstjänster på samma grunder som en minderårig som har en i lagen om hemkommun avsedd hemkommun i Finland. Genom ändringen tryggas bättre än för närvarande den rätt till nödvändig omsorg och till tillräckliga hälso- och sjukvårdstjänster som förutsätts enligt grundlagen och i de internationella människorättskonventioner som är bindande för Finland.

  • RP 112/2022 rd godkändes efter ändringar. Lagarna stadfästes den 20 december 2022.
  • Lagen om ändring av lagen om ordnande av social- och hälsovård (1185/2022) trädde i kraft den 1 januari 2023.
  • Lagen om ändring av lagen om ordnande av social- och hälsovård samt 2 § i lagen om ordnande av social- och hälsovården och räddningsväsendet i Nyland (1186/2022) trädde i kraft den 1 januari 2023.
  • Lagen om ändring av 20 § i lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård (1187/2022) trädde i kraft den 1 januari 2023.
  • 0
    Initiativ
  • 1
    Förberedelse
  • 2
    Egentlig beredning (tjänsteuppdrag/beredningsorgan)
  • 3
    Remissförfarande
  • 4
    Fortsattberedning
  • 5
    Statsrådets beslutsfattande
  • 6
    Riksdagsbehandling
  • 7
    Stadfästande av lag
  • ..
    Verkställighet och uppföljning

Uppdaterad den 1 juni 2023

Källor:


Psykisk belastning, självmordstankar och användning av mentalvårdstjänster

Användning av mentalvårdstjänster bland dem som angett självmordstankar (%) områdesvis (2020)

Itsemurha-ajatuksia ilmoittaneiden mielenterveyspalvelujen käyttö (%) alueittain

Uppdaterad den 1 juni 2023

I FinSote-undersökningen tillfrågades deltagarna om de hade haft självmordstankar under de senaste 12 månaderna. I undersökningen utreddes hur ofta de som under det senaste året hade haft självmordstankar hade sökt hjälp för psykiska problem. Alla som har psykiska problem har inte självmordstankar, men självmordstankar återspeglar åtminstone behovet av en bedömning och fungerar därmed som indikator på vårdbehovet.

Användning av mentalvårdstjänster bland dem som angett självmordstankar (%) gruppvis (2020)

Itsemurha-ajatuksia ilmoittaneiden mielenterveyspalvelujen käyttö (%) ryhmittäin

Uppdaterad den 1 juni 2023

Källor:

Andelen personer som upplever betydande psykisk belastning (%) områdesvis (2020)

Psyykkisesti merkittävästi kuormittuneiden osuus (%) alueittain

Uppdaterad den 1 juni 2023

I FinSote-undersökningen kartlades den psykiska belastningen med ett MHI-5-frågebatteri. MHI-5 består av fem frågor som kartlägger ångest, depression och positivt humör. Svaret placerar sig i ett kontinuum där den ena ytterligheten representerar psykisk belastning och den andra en positivt humör. De svarande fick frågan ”Hur stor del av tiden har du under de senaste fyra veckorna: Välj ett alternativ för varje rad.” Som underfrågor till frågebatteriet ställdes frågan om den svarande hade a) varit mycket spänd, b) känt sig så nedstämd att inget kunnat muntra upp hen c) känt sig lugn och harmonisk d) känt sig nedstämd och modfälld och e) varit lycklig. Svarsalternativen var 1) hela tiden, 2) största delen av tiden, 3) en betydande del av tiden, 4) en viss tid, 5) ett litet tag, 6) inte alls. Svaren poängsätts. Den psykiska belastningen kan rapporteras som en kontinuerlig variabel eller så kan 52 poäng användas som brytpunkt, vilket innebär att personer som får 52 eller färre poäng redan har kliniskt betydande psykiska belastningssymtom. Granskningen omfattar andelen som svarat på det skalade poängantalet på högst 52 poäng.

Andelen personer som upplever betydande psykisk belastning (%) gruppvis (2020)

Psyykkisesti merkittävästi kuormittuneiden osuus (%) ryhmittäin

Uppdaterad den 1 juni 2023

I diagrammet ovan anges den övre och undre gränsen för konfidensintervallet 95 %. Konfidensintervallet anges eftersom enkätundersökningar alltid är förknippade med osäkerhet. Konfidensintervallet anger de värden mellan vilka det rätta resultatet stämmer med exempelvis 95 procents säkerhet. Man talar också ofta om konfidensintervall som felmarginal.

Källor:


Andel av befolkningen som har haft ekonomiska svårigheter att skaffa sig läkemedel som ordinerats av läkare

Andel av befolkningen som har haft ekonomiska svårigheter att skaffa sig läkemedel som ordinerats av läkare

Osuus väestöstä, jolla on ollut taloudellisia ongelmia hankkia lääkärin määräämiä lääkkeitä (ryhmä)

Uppdaterad den 20 mars 2025

Källor:

Alla har rätt till social trygghet och rätten till bostad kan inräknas i den. Vår grundlag ålägger det allmänna även en separat plikt att främja rätten till bostad. Trots att antalet bostadslösa i Finland har minskat de senaste åren, är bostadslösheten fortfarande ett problem i vårt samhälle så länge som någon är tvungen att vara hemlös.


Det totala antalet bostadslösa i Finland

Det totala antalet bostadslösa i Finland (per år)

Asunnottomien kokonaismäärä Suomessa

Uppdaterad den 20 mars 2025

Källor:

Klimatförändringar och föroreningar orsakar på lång sikt olika problem för de grundläggande och de mänskliga rättigheterna. Alla ska tillförsäkras en sund miljö. Enligt Finlands grundlag bär var och en ansvar för naturen och miljön. Miljö- och klimatrelaterade frågor omfattar även dimensionen av naturens egenvärde och framtida generationers rättigheter.


Dödsfall och sjuklighet orsakade av partiklar i utomhusluften

Viktiga punkter 2022

2000

Förtida dödsfall

20 000

Förlorade levnadsår

Dödsfall och sjuklighet orsakade av små partiklar i utomhusluften beror på exponering för en koncentration av små partiklar i luften som överstiger WHO:s referensnivå 5 μg/m3 2021.

Uppdaterad den 9 december 2025

Källor:


Bedömning av konsekvenserna för de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna i den klimatpolitiska planen på medellång sikt

I kapitlet Sociala konsekvenser (avsnitt 10.3) i den klimatpolitiska planen på medellång sikt (KAISU, Miljöministeriets publikationer 2022:12) behandlas social rättvisa och acceptabilitet ifråga om åtgärderna som ingår i planen (avsnitt 10.3.1) samt likabehandling (avsnitt 10.3.2). I kapitlet hänvisas det till 6 § om att alla är lika inför lagen i grundlagen samt internationella människorättsförpliktelser om icke-diskriminering. Likabehandlingsbedömningen omfattade trafik, arbetsmaskiner, oljeuppvärmning, jordbruk samt informationsstyrning riktad till konsumenter från ansvarsfördelningssektorn som ingår i den klimatpolitiska planen på medellång sikt. Under beredningen av klimatplanen hördes medborgare och olika intressegrupper i stor utsträckning. Vid hörandena säkerställdes till exempel hörandet av barn och unga genom skolsamarbete samt hörande av urfolket samerna genom förhandlingar enligt 9 § i sametingslagen och hörande av skolternas byastämma. Dessutom hördes handikapp- och äldreråden

Uppdaterad den 1 juni 2023

Källor:


Tillräckligheten i de klimatpolitiska åtgärderna i förhållande till temperaturmålen i Parisavtalet och de nationella målen

Klimatpanelens expertbedömning

I klimatpanelens expertutlåtande granskas tillräckligheten i klimatåtgärderna i förhållande till koldioxidneutraliteten 2035 och klimatmålen 2030. Bedömningen grundar sig på klimatpanelens promemoria Riktlinjer för att stärka Finlands klimatåtgärder (2023). Bedömningen är dock förknippad med osäkerhet, eftersom bedömningen av åtgärdernas tillräcklighet inte är entydig.

Klimatpanelen har bedömt att Finlands rejäla insats för att nå temperaturmålet i Parisavtalet förutsätter åtminstone de utsläppsminskningar som skrivits in i klimatlagen och att man uppnår koldioxidneutralitet 2035 (Finlands klimatpanel 2021a). Efter 2035 ska kolsänkorna utökas och utsläppen minska ytterligare. Målet enligt klimatlagen för 2030 är att minska utsläppen med 60 % jämfört med 1990.

I de internationella klimatförhandlingarna har EU förbundit sig att vara koldioxidneutralt 2050 och att minska sina nettoutsläpp med minst 55 % fram till 2030 jämfört med nivån 2005. Som en del av EU måste Finland göra sin del för att de nationella åtgärderna ska kunna bedömas vara tillräckliga. Inom EU har man gemensamt kommit överens om bindande mål för medlemsländerna gällande ansvarsfördelningssektorn och markanvändningssektorn (LULUCF). Uppfyllandet av EU-målen hjälper Finland att uppnå det nationella målet om koldioxidneutralitet.

Enligt klimatpanelens bedömning kommer Finlands klimatlags utsläppsminskningsmål (60 % fram till 2030) sannolikt att uppnås om de utsläppsminskningar som satts upp i klimatplanen på medellång sikt (KAISU) förverkligas och utsläppshandeln förblir starkt styrande för utsläppsminskningarna. Till denna del kan de planerade åtgärderna i ljuset av det man vet nu anses vara tillräckliga.

Den klimatpolitiska planen KAISU räcker dock inte nödvändigtvis till för att uppfylla målet för EU:s ansvarsfördelningssektor 2030 (-50 % av nivån 2005), utan för att täcka osäkerheten kan det behövas ytterligare åtgärder för cirka 1 Mt CO2-ekv. Osäkerheten ökar på grund av utvecklingen av nettosänkan inom LULUCF-sektorn, vilket kan leda till att det behövs ännu fler utsläppsminskningar inom ansvarsfördelningssektorn.

När det gäller koldioxidneutralitet behövs det sannolikt ytterligare utsläppsminskningar på 3 Mt CO2-ekv. i förhållande till de åtgärder som föreslås i den klimatpolitiska planen. Dessa bör utvärderas närmare senare. Mängden nödvändiga ytterligare utsläppsminskningar beror också på hur väl nettosänkan kan stärkas.

När det gäller markanvändningssektorns nettosänka är de nuvarande åtgärderna inte tillräckliga för att uppnå koldioxidneutralitet eller EU-målen. Det koldioxidgap som måste överbryggas för att uppnå koldioxidneutralitet är cirka 19–22 Mt CO2-ekv. fram till år 2035 jämfört med nivån 2021 – beroende på i vilken grad man lyckas uppnå utsläppsminskningarna. Klimatplanen för markanvändningssektorn (MISU) stärker sänkan med uppskattningsvis 5 Mt. Skillnaden mellan det och målet för sänkan, minst 14 Mt, ska uppnås med ytterligare åtgärder. Under perioden av förpliktelse till EU:s LULUCF 2021–2025 kommer Finland inte att uppnå det uppställda målet att markanvändningssektorn inte får orsaka kalkylmässiga utsläpp. Under perioden 2026–2030 bör Finland enligt förslaget till förordning producera en LULUCF-nettosänka enligt inventeringen av växthusgaser på -17,8 Mt år 2030, men det är möjligt att målet sänks på grund av tekniska korrigeringar. Fram till 2030 behövs dock uppskattningsvis en nettosänka på ytterligare minst 12 Mt CO-ekv. t. för att EU-förpliktelsen ska uppfyllas.

Fossila och processbaserade utsläpp samt markanvändningssektorns nettosänka 2021 och de nivåer som behövs för att uppnå koldioxidneutralitet 2035 inklusive negativa utsläpp

Fossiiliset ja prosessiperäiset päästöt sekä maankäyttösektorin nettonielu vuonna 2021 ja hiilineutraaliuden saavuttamiseksi vuonna 2035 tarvittavat tasot negatiiviset päästöt mukaan lukien

Uppdaterad den 1 juni 2023


För att uppnå de nödvändiga nivåerna fram till 2035 behövs 27–30 Mt utsläppsminskningar och sänkan behöver ökas med 19–22 Mt.

Finland kommer klimatlags utsläppsminskningsmål (60 % fram till 2030) sannolikt att uppnås. Till denna del kan de planerade åtgärderna i ljuset av det man vet nu anses vara tillräckliga.

Den klimatpolitiska planen KAISU räcker dock inte nödvändigtvis till för att uppfylla målet för EU:s ansvarsfördelningssektor 2030 (-50 % av nivån 2005), utan för att täcka osäkerheten kan det behövas ytterligare åtgärder för cirka 1 Mt CO2-ekv

När det gäller koldioxidneutralitet behövs det sannolikt ytterligare utsläppsminskningar på 3 Mt CO2-ekv. i förhållande till de åtgärder som föreslås i den klimatpolitiska planen.

När det gäller markanvändningssektorns nettosänka är de nuvarande åtgärderna inte tillräckliga för att uppnå koldioxidneutralitet eller EU-målen.

Uppdaterad den 1 juni 2023

Källor:

  • Finlands klimatpanels sakkunnigutlåtande till justitieministeriet den 28 februari 2023: Tillräckligheten i de klimatpolitiska åtgärderna i förhållande till temperaturmålen i Parisavtalet och de nationella målen

Avsnittet ”Uppnåendet av klimatmålen” i klimatårsberättelsen

Enligt EU:s ansvarsfördelningsförordning är Finlands utsläppsminskningsåtagande för ansvarsfördelningssektorn 50 procent till 2030 jämfört med 2005. Dessutom är Finland bundet av de årliga utsläppskvoterna för perioden 2021–2030 enligt förordningen. Enligt EU:s LULUCF-förordning för markanvändningssektorn ska medlemsstaterna under perioden 2021–2025 säkerställa att sektorn inte orsakar några beräknade utsläpp. Målet för den andra åtagandeperioden inom LULUCF består av EU:s gemensamma mål för 2030, varje medlemsstats nationella mål för 2030 samt den medlemsstatsspecifika kumulativa skyldigheten för 2026–2029.

I den nationella klimatlagen har utsläppsminskningsmål fastställts till –60 % fram till 2030, –80 % fram till 2040 och –90 %, med sikte på –95 %, fram till 2050 jämfört med 1990 års nivå. I lagen har dessutom skrivits in Finlands mål att vara klimatneutralt 2035 och koldioxidnegativt kort därefter.

De uppskattningar av hur klimatmålen uppnås som presenteras i klimatårsberättelsen för 2025 baserar sig på de politiska åtgärdsscenarier som utarbetats inom ramen för KEITO-projektet, deras preliminära resultat samt kompletterande bedömningar. Klimatlagens utsläppsminskningsmål för 2030 och 2040 kan nås när lösningar som bygger på koldioxidavskiljning beaktas som utsläppsminskande åtgärder. Enligt KEITO-scenarierna uppgår behovet av ytterligare åtgärder för att nå målet om klimatneutralitet 2035 till uppemot 34 Mt.

Finlands utsläppskvot för ansvarsfördelningssektorn 2024 var 25,3 Mt CO₂-ekv., och den överskreds med cirka 0,1 Mt CO₂-ekv. Åren 2021–2023 underskreds kvoterna sammanlagt med 3,8 Mt CO₂-ekv. Enligt den bedömning som presenteras i klimatårsberättelsen väntas utsläppen inom ansvarsfördelningssektorn hålla sig inom de utsläppskvoter som fastställts för perioden 2021–2030 genom att utnyttja de flexibilitetsmekanismer som ansvarsfördelningsförordningen medger, förutsatt att de beräknade utsläppsminskningarna 2025–2030 genomförs fullt ut. Utan betydande ytterligare åtgärder inom markanvändningssektorn är det sannolikt att Finland inte kommer att uppfylla sina skyldigheter enligt EU:s LULUCF-förordning. Fullgörandet av medlemsstaternas skyldigheter inom ansvarsfördelnings- och markanvändningssektorn för perioden 2021–2025 kommer att ses över 2027, och för perioden 2026–2030 år 2032.

Uppdaterad den 9 december 2025

Utsläppsminskningar som uppnås med nuvarande och planerade åtgärder fram till 2030 och 2035 jämfört med 2021

Nykyisillä ja suunnitelluilla toimilla saavutettavat päästövähennykset vuoteen 2030 ja 2035 verrattuna vuoteen 2021

Uppdaterad den 1 juni 2023

De planerade åtgärderna hänvisar här till de åtgärder inom KAISU och klimat- och energistrategin som har inkluderats i det scenariot med politiska åtgärder för HIISI-fortsättningsprojektet (WAM-H). Ytterligare åtgärder innebär dessutom nödvändiga åtgärder, av vilka åtminstone en del kan täckas med redan planerade politiska åtgärder och investeringsbeslut. Utsläppsuppgiften för 2021 är en snabb förhandsuppgift. *Den utsläppsnivå som krävs för att uppnå koldioxidneutralitetsmålet beror på nivån på kolsänkan 2035. Här är standardvärdet markanvändningssektorns nettosänka på 21 Mt CO2-ekv.

Uppdaterad den 1 juni 2023

Källor: